Tiden går för fort!

Nu är Albin snart tre månader, han växer som bambu och det känns som att jag missar saker.
Är duktig och fotar honom ofta, men jag vill liksom dokumentera ALLT,
har lite panik att missa saker.
När jag var liten älskade jag att höra saker om min barndom och när jag var bebis men mamma kom nästan aldrig ihåg sånt och det är trist. Jag vill kunna sitta och berätta massor av saker, visa bilder och läsa sånt jag skrivit ihop med framtidsAlbin!

På denna bild är det tex första gången han håller fast i en leksak och inte släpper :)

Äckelfaktorn som bara stiger.

Sen Albin kom har jag blivit superförvirrad och glömsk.
Saker som hygien är inte viktiga längre, so what att jag har kräks på kläderna, världens flottigaste hår och inte har duschat på tre dygn liksom?
Lillfisen mår bra och har min fullständiga uppmärksamhet och det är det som är viktigt.

Nonchalansen och bristen på mystik i relationen däremot.. Igår:
Jag går in på toaletten, glömmer stänga dörren som vanligt och sätter mig för att kissa, känner att det är något annat på väg och får lite panik, når inte dörren och sen bara "fuckit", och struntar i att han sitter några meter ifrån mig.
Hans reaktion var "Aaahahahahaha Albin hörde du??!"

Vuxna mogna människor.

Ja just det.

Gott nytt år :D

Mata bebis, procedurerna.

När bebis ska tutta går det till såhär; han vaknar och är SKITFÖRBANNAD,
skriker från det att jag börjar krångla mig ur kläderna, hitta spillpapper (har extremt mkt mjölk och måste ha något som stoppar upp läckaget innan jag blöter ner både hans och mina egna kläder), hitta amningskudde, sätta mig så bekvämt jag hinner, få bebis att fatta att "Här är tutten!!" och så smidigt jag kan med en hand hålla bort hans två små raketfart-armar som argt fäktar och slåss och sen ha ett bestämt tag om honom så att han slutar headbanga och kan hugga sig fast i tutten.

När det är avklarat blir jag supertörstig, har glömt att hämta vatten, sitter skitobekvämt och hela benet har typ somnat men bebis är jättenöjd så jag har inte mage att röra mig.

Vi matar honom med flaska med. Då får han antingen pumpad tuttemjölk eller ersättning och den proceduren är lite enklare. Jag kokar vatten i förväg, mäter upp det i glasburkar som jag har i kylen, bebis får vara hos pappa medans jag lugnt och fint blandar ersättning/mäter upp mjölk och sedan värmer upp det och skruvar ihop anti-kolik-flaskan han ska äta ur och när allt är färdigt skrider jag in och överlämnar flaska till skrikande bebis och otålig pappa och lämnar rummet samtidigt som jag ser MKT upptagen ut, som att jag har viktiga saker att göra.
Thats how its done.