Enkla saker som blir så svåra.

"Men vadå hinner inte duscha, det är ju klart du hinner!"
Eh, nej?
Bebisar har ett inbyggt "hoppas-vi-stör-system", när vi tex precis satt oss vid matbordet och ska äta hörs ett vrål från bebisbollens lilla säng: "UUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄHHH!!" och just då går det aldrig att somna om, hur bra man än vaggar och tröstar. Aldrig.

Samma sak om man nu mot förmodan skulle våga sig på att tex duscha eller sätta sig o skita; Skinkorna nuddar sitsen, bebisen vrålar, man schamponerar sitt hår, bebisen vrålar.

Nu när det är kallt ute är det fler saker som blir jättesvåra, gå ut med hunden är ett exempel för det är inte bara att slänga på hunden koppel och dra, nej då måste bebis vara varmt klädd, gärna nymatad och bytt på så att man eventuellt man få lite ensamtid efter promenaden då Herr Bebis vanligtvis brukar vilja sova en stund i vagnen. (Efter att man på bästa mamma-ninja-sätt tagit av mössa, filt och knäppt upp overallen utan att den lille arge vaknar)

Nu när jag med bebisen i bärsele skulle skriva detta var han helt däckad när jag började, alltså HELT, men så fort hans lilla var god stör-system fattade att jag gjorde något lite roligt vaknade han och skulle ha tutte NU!! Sen skulle han rapa, prutta massor och sen vaggas innan jag kunde fortsätta.
Nu sitter jag och vaggar som en mentalsjukhus-patient för att kunna skriva färdigt detta utan att Mammus Interuptus som den heter på latin ska vakna.

Dagens bebisnytt.

Lite extrakräks idag, det är tydligen bra drag i tuttarna gentemot mjölkersättningen vi ger Herr Blöja då vi trodde att han inte fick tillräckligt när han bara tuttade.
Tror att han visst får tillräckligt nu, men det är inte alltid jag orkar sitta i typ 45 min och amma. Det är inget snabbt barn jag har!

Nu ligger han i vagnen och lyssnar till det utsökta ljudet av vår diskmaskin.
Förutom köksfläkten som jag är SÅ tacksam för är diskmaskinen en riktig livräddare när Liten är förbannad. När det låter halvhögt, likadant och tråkigt trivs han som fisken i vattnet.

Har haft mamma, pappa, platsfarsa och hans son här i några dygn. HUR ROLIGT SOM HELST! Det var första gången min far fick träffa sitt enda barnbarn, och min mamma är en riktig bebisviskare och Liten som har en dragning åt.. Skrikhållet (?) avgudar henne och sitter from som ett lamm och bara ler så fort hon rör honom.
Känns lagom kul när han sitter hos mig och skriker så jag tror att jag gjort honom illa, så behöver hon bara komma in i rummet och han går från D: till :D
Skitunge

Blir förundrad över mitt utseende flera ggr dagligen.
Jag och en vän kallar det Brandsläckningssyndrom, för det ser ut som att det har brunnit i våra ansikten och någon försökt släcka elden med en yxa.
I det ögonblick min son tittade ut hände det något med mitt annars så trevliga utseende; Jag hoppade Genast ner minst tio steg på snyggskalan (som är på ca femton så ni kan räkna ut vad jag har att jobba med! INTE MKT!)

Föremålet för all min uppmärksamhet: Bebis.

Allt runtomkring förfaller, sakta men väldigt säkert.
Hemmet är och förblir ostädat, kroppen är ett förlorat fall, min känsla för stil och klass: Bortblåst!
Herr Bebis däremot, han mår som en liten kung.

Det kretsar kring bebis behov, bröstmjölk (God bless medelas elektriska pump), bajsblöjor, när det senast blev en bajsblöja, hur den senaste bejsblöjan såg ut osv.

När jag var nyförlöst kändes kroppen helt okej, jag sket fullständigt i magdegen och bristningarna för DET ÄR JU HELT FANTASTISKT ATT JAG HAR FÖTT ETT BARN!! Well det gick över, nu sitter jag här med min antikropp. Kollar man på magen så ser det precis ut som ett flygfoto över Amazonas floddelta :O Det tar som aldrig slut, som att kolla upp på en sommarhimmel med långa skira moln som bildar fler figurer ju längre man ser på dom.