Graviditetskilon.

Eller det kan jag inte kalla dom längre. Jag var ju stor redan innan, men efter graviditeten har allt bara gått utför. Jag har inte gått ner ett endaste gram efter förlossningen, (gick upp ca 25 kg) utan helt tvärtemot har jag gått upp ännu mer! Har alltid haft problem med övervikt, redan som litet barn var jag större än andra och har sedan växlat mellan att väga ca 70 till 120 kg.. :O Det är mycket! Jag är ju inte direkt lång så mitt BMI skriker det högsta det kan. Tills jag fick den här vidriga mamma-magen har min kropp ändå varit okej, jag är kurvig och det sitter där det ska. Satt, snarare. Nu ser jag ut som Barbamamma och Jabba the hut. Vill vakna upp med en ny kropp, när man är så här stor och otränad känns det ovärt att ens försöka. Min kropp är en katastrof på två knubbiga ben. Min plan är att träna två pass om dagen, kondition på morgonen o styrka på kvällen samtidigt som jag äter lchf.

I slutändan handlar det oftast om bajs.

Om små barn blir sjuka är det lätt att få panik, dom är ju det finaste vi har och det ligger i vår natur att förbereda oss på det värsta möjliga. Kiwi har varit märklig i magen och lite i allmänhet. Det gick lång tid och jag tänkte att "det är förmodligen tänderna" (Är det inte magen så är det tänderna i 80% av fallen) tills hans rapar började lukta som en vuxens mans avföring.. Ringde 1177 och blev lite lugnad och lite förlöjligad, lät det vara och några dygn senare vaknade unge herrn på natten, gallskrikandes med över 40 graders feber. Fuck. Mot akuten! Lagen om alltings jävlighet gäller ju inte mig, och just den dagen var det en mag och tarmspecialist där (hennes fösta gång på akuten, lucky us!) och hon löste problemet på en gång! Han hade en förstoppning i tarmen, alltså kom det bajs, men inte så mkt som det borde ha gjort. Nu mår kiwi bra igen, han behövde bara bajsa lite.

Min älskade pyttelilla, skitjobbiga, överaktiva fina lilla kiwi. Det bästa jag har.

När jag fyller år:

Den katten, jag behöver den.

Förvandlingen.

Tiden IA (Innan Albin) måste jag ha varit en idiot som inte uppskattade hur jävla mkt fritid jag hade. Jag kunde bada länge, ha sovmorgon, leva utan att planera noga. Well, det gick ju över. Om jag tex blir akut skitnödig innan klockan 13.00 har jag två alternativ, ta med kiwin in på toan, eller slänga in honom hos Tony Sambosson som sover. Han är en arg sovare. Jag kan även skita med öppen dörr medans kiwin springer lös i hallen men då kan jag nästan slå vad om att han hittar minst fem helt olämpliga saker att antingen ha sönder eller stoppa i munnen. Nu på fredag är det tjejkväll här i casa estupido, vi ska pyssla, äta och kolla film. Tony ska för övrigt vara med, han ser inte alls fram emot fredag. Fniss. detr är priset man får betala för att ha en så löjligt bra flickvän som mig! IA var jag intresserad av bilar, det har inte gått över men prioriteriungarna har ju ändrats, nyss visade T mig en BMW kombi vi ska kolla på, jag typ: "Åååhåhå, omg fan vad vi ska få plats med mkt grejer i den!!"

Det är därför jag inte kan ha fina saker.

Scenario: Unge Herr Kiwi står ca två meter ifrån mig och är djupt inne i sin lek "dra i snöre och fnissa" så jag tänker passa på att smyga fram ett pyssel jag har på g: en julljusstake som ska få zebraränder. Skitsnyggt. Så fort jag gör något som är antingen roligt, nödvändigt eller på något vis skänker mig glädje går det något slags larm i den lille bebiskroppen och han kommer flygande med typ sju extra-armar som ska ta tag i allt, välta ur saker eller så är det dags att bajsa. När pennan nuddar ljusstaken vänder han sig mot mig med zombieblick, släpper allt och propellrar sig fram till mig och tar tag i allt jag inte hinner få undan. Jävla unge.

Bebisens apotek.

Bebisens apotek. Guide för att hålla föräldrar lugnade och utan psykiska men.
Vi börjar uppifrån på bebisen, pannan. Det är den man kan känna om bebis har feber på. För feber behöver ni alvedon, den flytande och antingen doseringssprutor eller pipetter för att få in medicinen i barnet. Inte lika enkelt som det kan låta, ha så roligt!

Näsan, en täppt bebisnäsa är inte roligt, det snörvlas, nappar tappas och inget blir roligt för varken bebis eller er. Nezeril har kanonbra droppar som är hyfsat enkla att få dit dom ska. Vid akutbehov kokar ni en halv liter vatten, tillsätter en halv tsk salt och får på lämpligt vis in i näsan så löser det upp sig.

Munnen, det som kan krångla här är vanligast att bebis skaffar tänder och då behövs det alvedon och bitisar (finns att köpa överallt typ ica maxi).

Magen, det är där koliken bor. Det yttrar sig ofta i obeskrivlig gråt, pruttar följt av gråt och inträffar gärna nattetid. Mirakelkuren för detta heter Minifom och finns på apoteket. Det löser upp luftbubblor i magen, är helt ofarligt för bebis och helt ovärderligt för den sömnlöse föräldern. Superviktigt att låta bebis rapa efter att den ätit om den nu inte somnar, då är det onödigt att väcka den. Dom sover inte så galet länge ändå. Bärsele har räddat livet på mig många ggr när Albin blivit bärsärk.

Röda utslag på rumpa/blöjsektion fixar man genom att smörja med zinksalva, byta blöja ofta och låta bebis ligga utan ibland. Gött o vara naken och det finns tvättmaskin.

Tår/fingrar. Nu blir det knepigt, iaf för mig blev det knepigt. Nej, det ÄR knepigt. Naglar på bebisar växer extremt fort, och är helt omöjliga att klippa. Albin blir galen när jag försöker så nödlösningen har blivit att jag biter av hans naglar. Inte helt fresh men vad gör man? Tånaglarna har jag lyckats fila eller tvinga sambon att ta hand om. Stort lycka till med naglarna, det kommer behövas!