Det är därför jag inte kan ha fina saker.

Scenario: Unge Herr Kiwi står ca två meter ifrån mig och är djupt inne i sin lek "dra i snöre och fnissa" så jag tänker passa på att smyga fram ett pyssel jag har på g: en julljusstake som ska få zebraränder. Skitsnyggt. Så fort jag gör något som är antingen roligt, nödvändigt eller på något vis skänker mig glädje går det något slags larm i den lille bebiskroppen och han kommer flygande med typ sju extra-armar som ska ta tag i allt, välta ur saker eller så är det dags att bajsa. När pennan nuddar ljusstaken vänder han sig mot mig med zombieblick, släpper allt och propellrar sig fram till mig och tar tag i allt jag inte hinner få undan. Jävla unge.