I slutändan handlar det oftast om bajs.

Om små barn blir sjuka är det lätt att få panik, dom är ju det finaste vi har och det ligger i vår natur att förbereda oss på det värsta möjliga. Kiwi har varit märklig i magen och lite i allmänhet. Det gick lång tid och jag tänkte att "det är förmodligen tänderna" (Är det inte magen så är det tänderna i 80% av fallen) tills hans rapar började lukta som en vuxens mans avföring.. Ringde 1177 och blev lite lugnad och lite förlöjligad, lät det vara och några dygn senare vaknade unge herrn på natten, gallskrikandes med över 40 graders feber. Fuck. Mot akuten! Lagen om alltings jävlighet gäller ju inte mig, och just den dagen var det en mag och tarmspecialist där (hennes fösta gång på akuten, lucky us!) och hon löste problemet på en gång! Han hade en förstoppning i tarmen, alltså kom det bajs, men inte så mkt som det borde ha gjort. Nu mår kiwi bra igen, han behövde bara bajsa lite.