Föremålet för all min uppmärksamhet: Bebis.

Allt runtomkring förfaller, sakta men väldigt säkert.
Hemmet är och förblir ostädat, kroppen är ett förlorat fall, min känsla för stil och klass: Bortblåst!
Herr Bebis däremot, han mår som en liten kung.

Det kretsar kring bebis behov, bröstmjölk (God bless medelas elektriska pump), bajsblöjor, när det senast blev en bajsblöja, hur den senaste bejsblöjan såg ut osv.

När jag var nyförlöst kändes kroppen helt okej, jag sket fullständigt i magdegen och bristningarna för DET ÄR JU HELT FANTASTISKT ATT JAG HAR FÖTT ETT BARN!! Well det gick över, nu sitter jag här med min antikropp. Kollar man på magen så ser det precis ut som ett flygfoto över Amazonas floddelta :O Det tar som aldrig slut, som att kolla upp på en sommarhimmel med långa skira moln som bildar fler figurer ju längre man ser på dom.